När vuxenvärlden inte ser!

Igår var jag på Marlene Lund Kopparklints release av boken "Det som inte syns"! Det är hennes författardebut och boken handlar om en självupplevd uppväxt med omfattande missbruk, våld och utnyttjande. Något som vuxna inte såg eller valde att inte se. Jag hade förmånen att läsa boken i helgen innan releasen. Den är gripande, välskriven och ger en bra beskrivning hur ett barn tänker och uppfattar omgivningen när föräldrar inte klarar av att hantera sitt missbruk. Det gör ont att läsa om hur ett barn tvingas ta ansvar för föräldrars svek, vuxna som utnyttjar ett barns utsatthet och ett samhälle som inte orkar sätta ned foten och fatta beslut som kan uppfattas obekväma. Många visste, såg och förstod. Vuxenvärlden har ett enormt ansvar oavsett vem som ser. Ett barn som förvägras en trygg uppväxt är ett nederlag för samhället. 

Marlenes historia är tyvärr inte unik men hon är ett maskrosbarn. Någon det har gått bra för, som skapat sig ett etablerat och framgångsrikt liv, som stärkt av sina erfarenheter gått vidare och skapat ett genuint engagemang för alla de andra barnen. Något vi alla måste hjälpa till med, i någon form. Man bedömer idag att 400 000 barn befinner sig missbrukarhem. En ofattbar siffra och ett enormt problem för samhället att hantera men en kamp man inte får ge vika för. 

Mina egna upplevelser från tiden som polis, med barn som far illa, glömmer jag nog aldrig. Barn som vägrat släppa taget om ens hand, desperat sökandes efter en trygghet som så ofta bara var tillfällig. Det är inte konstigt att jag måste sluta läsa med lagom mellanrum. Det gör ont att bli påmind om att det finns så många barn som befinner i dessa förhållanden. Ansikten jag själv glömt bort från mitt gamla jobb dyker upp. Tankar om hur det har gått, var dem är idag formas och ges uttryck. Jag finner mig själv någon annanstans, plötsligt påkommen att jag ligger i soffan med en bok vilandes på bröstet som iscensätter minnen jag länge trott försvunnit. I detta ligger känslan varför jag valde att bli polis men också varför jag återupptog mitt politiska engagemang. Det finns ett oerhört värde i att hjälpa och ställa tillrätta, att vara någon som har makten att faktiskt kunna göra skillnad.

Fakta från Rädda barnens hemsida:

• Ungefär 11 000 anmälningar om våldsbrott mot barn görs varje år. Av dessa leder endast cirka 14 procent till åtal. 
• Vart tionde barn har någon gång sett eller hört en förälder bli slagen hemma.
• Drygt två tredjedelar av dem som misshandlar barn är män och knappt en tredjedel kvinnor. 
• Två tredjedelar av de misshandlade barnen har skilda föräldrar.

  

Vad ska prioriteras?

Nu sitter vi moderater och arbetar med den kommunala budgeten. Vad är Du intresserad av att vi borde prioritera? Ska förskolan få mer resurser? Hur gör vi gator och torg tryggare? Vilka åtgärder gör arbetet med att ta hand våra äldre bättre? Ge förslag här under kommenterafältet eller skicka mig ett mail på anders.ahrlin@moderat.se!

Jag vill höra vilka prioriteringar Du gör!

Fredriks sjunde regeringsförklaring...

Regeringsförklaringen är statsministerns årliga tal inför riksdagen vid öppnandet av riksmötet. Här redovisar vår statsminister vilka mål regeringen har för sin politik under arbetsåret. 

Man känner sig stolt när man lyssnar till hur Fredrik talar om att Sverige rest sig ur finanskrisen, starkare än de flesta länder. Och att det är över 100 000 som är sysselsatta jämfört med 2006. Något som jag ser som den viktigaste frågan i kommunen är att vi måste fokusera på välfärden och det är också något som Fredrik bekräftar gång på gång, även här. 

"En ny värld växer fram. En värld med ökad konkurrens som ställer högre krav på svensk omställningsförmåga. Därför tar vi nu viktiga steg för att bygga Sverige starkare inför framtidens utmaningar. Vi investerar i tillväxtens förutsättningar: infrastruktur, forskning och innovation, företagande, utbildning och bostäder. Samtidigt investerar vi i sammanhållning och välfärd: i sjukvård och omsorg, tillskott till dem med små ekonomiska marginaler, i integration och jämställdhet och i trygghet från brott." 

Det sade statsminister Fredrik Reinfeldt när han läste upp regeringsförklaringen i samband med riksmötets öppnande i dag. Det är alltid lika intressant att lyssna på och du kan läsa hela talet här.

Representation och demokrati - ett besök från fjärran land

Idag träffade jag Kambodjas biträdande premiärminister Mr Sar Kheng. Tillsammans med utrikesdepartementet besökte han och en Kambodjansk delegation Örebro. Jag fick  möjligheten att diskutera demokrati och hur vi i Sverige utövar demokrati under folkstyret. Man kan säga mycket om detta med representation och mottagandet av utländska diplomater men idag kände jag en enorm stolthet över att få representera den  demokratiska traditionen vi har i Sverige. En tradition vi så ofta tar för given. 

Diplomaterna från Kambodja var genuint intresserade av hur vi utövade demokrati och de erkände villigt att Sverige har kommit enormt långt fram i utvecklandet av demokrati grundat på folkets vilja. 

”Vi har en enorm resa framför oss innan vi kommer upp till Sveriges standard”, uttryckte en av diplomaterna som hade ett ansvar från regeringen att utveckla demokratin i Kambodja. Med tanke på det Kambodjanska folkets utsatthet under många år med krig och våldsamma politiska övergrepp som resulterat i många civila dödsoffer, kändes det viktigt att få visa något från den svenska politiska vardagen.   

Sverige ger ett relativt omfattande bistånd till Kambodja i syfte att utveckla landets demokrati. Jag ställde frågan hur man uppfattade det svenska biståndsengagemanget. Svaret som gavs var att Sveriges bistånd är engagerat och mycket effektivt samt enkelt att administrera. För den svenska regeringen är det viktigt att bistånd används på ett ändamålsenligt sätt. 

Mitt deltagande avslutades med en god lunch på Örebro slott där den Kambodjanska delegationen fick träffa landshövding Rose-Marie Frebran. När jag väl återupptog de vardagliga bestyren i form av kommunens delårsrapport kunde jag gott konstatera vilket oerhört fint uppdrag det är att få representera ett parti och de väljare som tror på den politik vi för. På torsdag kommer det en delegation från Kina till rådhuset i Örebro, som jag ska vara med att ta emot. Då ska jag ta alla tillfällen jag kan att diskutera mänskliga rättigheter. Att försöka göra skillnad är bättre än att inget göra alls!

S i Örebro: Nu satsar vi på skolan, eller kanske inte förresten!

De socialdemokratiska kommunalråden ser saker på lite olika sätt. Lena Baastad lovar pengar till skolinventarier och Thomas Esbjörnsson drar tillbaka (se inslag SVT Tvärsnytt 22/8-12). 

Detta visar på hur socialdemokraterna hanterar skolan. Det börjar bli tydligt att majoriteten med socialdemokraterna i spetsen inte har ett samlat grepp om hur satsningar i skolan ska gå till. Eller rättare sagt, besparingar, eller hur dem nu tänkt sig. Vi moderater har varit tydliga att vi måste satsa på skolan. Vi föreslår det i vår budget, även bland de pengar som kommunen fått tillfälligt för i år. Men istället för att hantera problemen i skolornas ekonomi lägger socialdemokraterna tid och energi på bolagsbildningar, ogenomtänkt omstrukturering av skollokaler, bistånd elitidrott och pr-jippon. Som exempel, inga problem att lägga 15-20 miljoner på SM i skidor men drar till snålminen när skolorna behöver resurser. Feltänkt S!

Varje skattekrona ska arbeta för samhället!

Det är allt bra konstigt med hur det kan skena iväg med skattepengar. En god arbetsgivare som vill skapa samhörighet i syfte att skapa en bättre prestation och trivsel genom trevliga personalarrangemang är inte fel. Inte heller anser jag det fel att visa duktiga individer uppskattning efter goda prestationer. Diplomatiska förbindelser och sund representation kräver också vissa utgifter. MEN... vissa behöver tydligen slå upp vårt fina svenska ord LAGOM, hur tråkigt det nu än kan tänkas vara. Om vi politiker inte kan förklara varför representationspengar använts på ett visst sätt hur ska vi då få trovärdighet inför de människor som drabbas av nedskärningar och försämrad omsorg.

Slå sönder de äldres möbler - Värdegrund???

I dagens NA debatt skriver signaturen "Maggan" om en flyttfirma som fått uppdraget att städa ur en lägenhet. Allt frid och fröjd om det inte varit så att flyttpersonalen under skratt och stoj slog sönder möblerna. Jag var inte där och ser såklart inte helhetsbilden varav jag heller inte vill döma ut deras beteende, men jag blir ändå irriterad. Är det någon verksamhet där jag tycker man kan göra det där lilla extra är det till våra äldre. När jag jobbade som polis i yttre tjänst för ett antal år sedan stötte man på äldre människor i många sammanhang där de blivit lurade eller behandlade med stor brist på respekt. 

Frågan man måste ställa sig är hur vi ser på våra äldre och hur vi bemöter deras livs historia? Dessa möbler, detaljer i hemmet har sin historia som berätta något. Likväl som möbler har sitt "värde" har det där lilla extra bemötandet sitt värde. Ett mervärde som är svårt att definiera men som betyder mycket i vardagen för äldre människor. Vi måste komma ihåg att politiken har sina begränsningar. Vi kommer aldrig att kunna sätta pengar på det där lilla extra. För mig handlar äldreomsorg om att skapa förutsättningar för det där lilla extra. Det vore intressant att oftare få läsa om hur man skapar det där mervärdet oavsett om omsorgen är i privat eller offentlig regi.

Som ni förstår är jag en förespråkare av att låta såväl seriösa privata aktörer som offentliga bedriva omsorg i olika former. Men jag är en desto större förespråkare av att dessa aktörer inom omsorgsverksamhet har en tydlig och genomarbetad värdegrund. I privat regi ser jag det som en förutsättning för att lyckas. Företag med personal som ställer upp på en gemensam och gedigen värdegrund, med fokus på den mänskliga kontakten, skapar förtroende bland dem som brukar omsorgen. Det är inget fel i att som affärside erbjuda förstklassig äldreomsorg eller andra tjänster gentemot våra äldre men sköt det bra. Jag kommer i vart fall som moderat kommunalråd vara vaksam på det här och ställa obekväma frågor när så behövs. En medveten politik kan förhindra respektlöshet.