Smuggelcigg och svartsprit har inget i Örebro att göra

Vi moderater har i kommunstyrelsen föreslagit att tillståndsenheten ska utöka sin tillsynsverksamhet gentemot tobak och alkoholförsäljning i Örebro kommun. Syftet är att tydligt markera den offentliga närvaron i en verksamhet där organiserade kriminella ser möjligheter att tjäna pengar. Tyvärr påstås det att syftet med vårt förslag är att slå mot krögarna. Detta är felaktigt. För det första har kommunen en bra relation till Örebros krögare. Detta är bra och det vill vi moderater fortsätta att stärka. För det andra är den offentliga närvaron en tydlig signal mot kriminell verksamhet genom att den offentliga myndighetsutövningen är samlad och har ett tydligt brottsförebryggande syfte. Örebro kommun måste ta ett tydligt ansvar i det arbetet.  

Det moderata förslaget att fördubbla antalet tillsyner gentemot tobak och alkoholförsäljning är ett förebyggande arbete som tydligt motverkar att den organiserade brottsligheten får fäste i Örebro och förstör den positiva krogkultur som växt fram, i samverkan, i Örebro kommun.

Örebro ska vara tryggt överallt.

ÖBO - en motor i trygghetsarbetet

Rikspolischefen säger att de allmännyttiga bostadsbolagen har en roll att vara motor i trygghetsarbetet. Jag kan inte annat än hålla med. Man/Vi har ett ansvar, vi kan inte bara peka på polisen. Jag tycker att ÖBO:s arbete är bra och engagerat men jag vill göra mer. Exempelvis vårt förslag om trygghetstjänsten som är konkret och skulle kunna utvecklas till något riktigt bra. Den innebär att om man känner sig otrygg när man är på väg hem till sin bostad, ska man få följe av en väktare.

Våra ungdomar ska vara trygga på Tegelbruket

Att värna Örebroarnas trygghet är tydligen inte något man får "göra politik" av. Alla ska tydligen sitta tysta och inte föreslå något som främjar tryggheten. Ett tryggt Örebro är tydligen ingen politisk fråga enligt socialdemokraterna. När vi ser hur gängkriminaliteten breder ut sig i Örebro har vi moderater lagt flera förslag på hur man från kommunens sida aktivt kan arbeta med att göra Örebro tryggare. Vårt senaste förslag att förebygga att gängen får fäste i Tegelbruket möttes av hårt mot(s)tånd.

Tegelbruket bedriver idag en omfattande och bra verksamhet. Vi ska vara stolta över att vi har en så stor anläggning med verksamhet som välkomnar ungdomar till aktivitet i olika former. Där för blir det såklart frustrerande när en polisman blir nedslagen av kriminella gäng som befinner sig på Tegelbruket. Åklagaren har rubricerat händelsen som våldsamt upplopp och hot mot tjänsteman. Händelsen är såklart allvarlig men förstärks av att det utspelar sig i kommunens lokaler. Våra ungdomar ska vara trygga i kommunens lokaler. För oss moderater är det viktigt. 

Därför ville vi på kommunstyrelsen idag få redovisningar kring hur Tegelbruket arbetar med att motverka kriminella gäng samt nyrekrytering till dessa. Vi föreslog också att kommunen inleder en dialog mellan polisen och föreningen Tegelbruket om hur man på tegelbruket kan förebygga kriminell gängverksamhet. Jag kan inte se varför förslagen inte skulle kunna antas utan större kontroverser - Lena Baastad (S) sa NEJ! 

Örebro behöver ett parti som tar tryggheten på allvar.

Vi kan få en tryggare stad om roten till det onda bekämpas

Artikeln publicerad i NA 10 januari 2014

Örebro är på många sätt en trygg kommun, men inte överallt och hela tiden. 2013:s sista månad har präglats mer av gängkrig och kriminalitet än julstämning. Den 14:e december sköts en man ner mitt i julhandeln. Örebro behöver en politisk ledning som prioriterar Örebroarnas trygghet.

Det är polisens jobb att bura in kriminella, men kommunen kan göra mycket för att förebygga brott. En stor inkomstkälla för kriminella organisationer är försäljningen av stulna eller insmugglade cigaretter och insmugglad sprit. Köparna är ofta oseriösa butiksägare och krögare som försöker tjäna sig en extra slant utan en tanke på konsekvenserna för örebroarna. Vi har föreslagit en fördubbling av inspektionerna av tobaksförsäljning och verksamheter med utskänkningstillstånd under första kvartalet 2014 för att slå mot gängens inkomster. Tyvärr sade den socialdemokratiska majoriteten nej till detta.

Men all otrygghet är inte kopplad till de kriminella gäng som finns i Örebro. Mycket handlar istället om hur vanliga Örebroare låter rädslan för brott påverka deras vardag. Det kan handla om hur Anna väljer att ta taxin hem från tjejkvällen trots att det inte är långt hem, eller hur Elsa inte vågar stanna kvar på middag hos barnbarnen för att vissa platser och vissa områden i Örebro inte upplevs som trygga efter mörkrets inbrott. Här måste ÖBO ta ett större ansvar för sina hyresgästers trygghet. Vi vill att alla som bor i ÖBO:s lägenheter ska få ett nummer att ringa för att kunna få följe av en väktare på väg hem. När systemet fungerar vill vi även att andra hyresvärdar ska kunna bidra till genom sina hyresgästers trygghet genom att ansluta sig.

Samtidigt som vi gör insatser för att öka tryggheten idag måste vi också bekämpa kriminalitetens grogrund.

I Örebros mest socioekonomiskt utsatta område har mer än hälften av eleverna inte godkänt betyg i alla ämnen. Det betyder att unga som står längre ifrån arbetsmarknaden än andra dessutom har en sämre utbildning än andra. Barn döms till ett liv i utanförskap innan de blivit gamla nog att köra moped. En bra skola är vår mest rättvisa och effektiva utjämningspolitiska åtgärd. Nya Moderaterna vill därför satsa 50 miljoner mer på skolorna i Örebro. Det är pengar vi använder för att minska klassernas storlek, bekämpa mobbningen och öka vuxennärvaron i skolan. En bra och trygg skola ger alla barn en chans att bli det bästa de kan bli.

En bra skola förebygger dessutom utanförskapet. För det är i utanförskapets maktlöshet och hopplöshet kriminaliteten växer. Långt ifrån alla utan ett jobb är kriminella, men nästan alla kriminella lever i utanförskap. Nya Moderaterna vill ta krafttag för att minska utanförskapet i Örebro.  Vi vill att den som lever på försörjningsstöd ska erbjudas och avkrävas 8 timmars aktivitet varje vardag i syfte att återgå i arbetskraften. Samtidigt vill vi skapa fler jobb i Örebro genom att göra det enklare för Örebroföretag att vinna upphandlingar, förbättra kommunens service och förenkla för nya arbetsgivare som vill etablera sig i Örebro. Om jobben blir fler blir Örebro tryggare.

Örebro borde vara tryggt överallt och hela tiden. Örebro tillhör örebroarna inte kriminella gäng. Men allt som krävs för att ondskan ska vinna är att vi andra inget gör. Vi vill slå tillbaks mot gängen och göra Örebro tryggt. Nya Moderaterna är Örebros trygghetsparti.

De kriminella gängen har ingen plats i Örebro

Gängrelaterad grov kriminalitet hör inte hemma på Örebros gator. För den saken skull hör den heller inte hemma någon annanstans i Örebro. Med detta menar jag att politiken har ett ansvar.

Känslorna kring vårt moderata utspel, att vi måste slå tillbaka mot gängen, har väckt många känslor. Tänkte enkelt bemöta lite av de frågeställningar och den kritik som uppstått.



1. Jag har hittills inte kritiserat Lena Baastad (S) som kommunstyrelsens ordförande. Anledningen är att vi sparsamt ska bråka mellan partier i liknande ärenden som berör Örebroarnas säkerhet. Tvärtom har jag stöttat henne i att ha kontakt med Polisen och att agera när så är påkallat. Vi moderater ställer även upp på fredagens partiöverskridande manifestation mot våldet initierat av socialdemokraterna. Däremot hindrar detta inte att vi lägger konkreta förslag.

2. Jag har inte kritiserat Polisen eller Polisens arbete. Se gärna mitt twitterflöde. Jag ställer dock som förtroendevald Örebroare inte upp på bilden som meddelades i Nerikes Allehanda 17/12 att de kriminella gängen kan vi få leva med. Det är de kriminella gängen som inte ska kunna leva med oss.

3. Våra förslag kommer inte att förhindra Polisens arbete. Tvärtom ska det integreras och göras i samverkan. Men politiken måste också få ställa krav, det är vårt uppdrag. Tryggheten för Örebroare är Örebropolisens huvudsakliga ansvar och tro mig det är en svår uppgift. Förtroendet för mina poliskollegor, dess ledning och deras förmåga att jobba mot gängkriminaliteten är mycket högt.

4. Jag är medveten om att inkomstkällorna till de kriminella gängen varierar mellan olika verksamheter. Narkotikahandel är en stor inkomstkälla men är långt ifrån en helt ensam försörjning. Kommunen har såklart ingen tillsyn över narkotikahandel men vi har det på andra varor och tjänster inom krog, restaurang, hotell och parkering etc. I detta behöver kommunen bli mer synlig i tider av kris, på ett förståndigt och klokt sätt. Kom ihåg att när de kriminella gängkrigen eskalerar kostar det dem också stora pengar. Och vi ska göra allt för att göra det så svårt och krångligt som möjligt.

En del poliskollegor har även kommenterat mitt utspel i olika sociala medier och kommentatorsfält. Bra, tycker jag! Inte alltid särskilt smickrande läsning alla gånger men tydligen engagerar det när en kollega med politiskt uppdrag försöker göra skillnad vid sidan av det polisiära uppdraget. Till er vill jag säga att jag har full respekt för ert arbete och era synpunkter i sammanhanget. Jag stöttar er till 100% i det viktiga arbete ni gör såväl synligt som hemligt. Jag vet hur frustrerande polislivet kan vara och vad ni får se och hantera om dagarna. Därom behöver ni inte tvivla. Ni är varmt välkomna att höra av er till mig för en konstruktiv diskussion hur vi inom politiken, lokalt såväl som nationellt, kan göra ert arbete lättare och effektivare. Jag är inte nöjd, vi moderater är inte nöjda, mer finns att göra.

För mig handlar det om ett tryggt Örebro, ett Örebro som håller ihop.

Socialdemokraterna blandar vackra ord med nedskärningar

Idag har socialdemokraterna presenterat sin budget tillsammans med KD och C. Jag trodde att man skulle presentera en budget med kraftigare innehåll. Men icke! För det första innehåller S-budgeten inga jobbsatsningar för riktiga jobb till Örebroare. Det är uppenbart att detta inte är prioriterat. För det andra innehåller budgeten inga betydande trygghetssatsningar. Endast några mindre lampor i tunnlar verkar räcka för att socialdemokraternas trygghetspolitik ska vara tillräcklig. Slutligen, Örebros socialdemokrater väljer att skära ned ytterligare på skolan, nästan 20 miljoner. Vissa delar räddas av alliansregeringen, exempelvis en särskild mattesatsning. Men socialdemokraternas egna skolpolitik, deras bidrag i skolbudgeten, är nedskärningar. Detta är inte något vi moderater ställer upp på. Vi tror oss kunna satsa 50 miljoner mer på skolan men det återkommer vi till när vår budget presenteras inom kort.

(S)löseri med skattepengar - Vi vaktar!

Idag lyssnade jag på ett intressant föredrag från slöseriombudsmannen, en oberoende organisation som granskar vad politiken gör med skattemedel. Är det rimligt att som stiftelsen för strategisk forskning köpa heliumballonger för över 100 000 kr till en fest samt inbjudningskort i plexiglas för nära 200 000. Är det rimligt att arbetsförmedlingen köper en debattartikel för 125 000 som är så dålig att den inte ens publiceras?  

Martin Borgs heter föredragshållaren och hans engagerade föredragning skulle fler politiker lyssna till. Som en väktare av skattemedel drar han liknelser och anekdoter som får nackhåren att resa sig. Mina tankar landar i vad man skulle kunna ha gjort istället med alla dessa bortslösade skattepengar. Men också en egen rannsakan om hur viktigt det är att jag själv är varsam med de offentliga medel jag har inflytande över. Rätt använd är skatten en förutsättning i ett fungerande samhälle. Den är politikens och samhällets primära verktyg för att konstruera en gemensam välfärd. I ett fungerande samhälle behövs gemensamma medel för att trygga utbildning, omsorg om äldre samt en trivsam och hållbar samhällsplanering.  

Jag vill se ett Örebro där slöseriombudsmannens glasögon alltid finns tillgängliga på bordet. När diskussioner om storartade projekt släpps fria kommer vi moderater att ifrågasätta och klargöra vad konsekvensen blir för tryggheten, skolan och satsningar för att få fler bort från försörjningsstöd. Det krävs dock mod att inte låta sig dras med i slöseriets förförande kraft, till skillnad från Socialdemokraterna i Örebro som älskar stora kostsamma projekt. I detta har vi moderater ett viktigt uppdrag. Vi agerar väktare för välfärden och ska ständigt utmana socialdemokraterna för ett bättre Örebro. 

Lite rim kan avsluta det:

Elithallar ska byggas och lärare får gå, sossarnas projekt får ju inte gå i stå!  

Örebro står inför besparingar

Något som Örebrorna ska vara vaksamma på är att framtidens välfärd i Örebro står inför svåra utmaningar. Efter en första föredragning på kommunstyrelsen igår (tisdag 20 augusti),  kan det direkt konstateras att vi står inför omfattande besparingar. Det är inte dessa signaler socialdemokraterna väljer att kommunicera med Örebroarna. Idag finns inga konkreta förslag samlade men det visar sig allt tydligare att majoriteten i Rådhuset inte får ekonomin att gå ihop. Jag förstår att Lena Baastads huvudvärk just nu är de besparingar man ser behöver göras inom välfärdsområdet. Jag hoppas att hon också kopplar samman detta med de extravaganser socialdemokraterna anser sig ha råd med, kostsamma bolagsbildningar och elithallsbyggen för att nämna några.

Örebro behöver en mer fokuserad politik som prioriterar elevers kunskaper i skolan, jobb till Örebroare och ett tryggt Örebro. I detta måste kommunen hålla en restriktiv hållning mot det som inte tillhör kärnverksamheten. Vi lever i en orolig omvärld med ekonomisk instabilitet, men i ett land där vår alliansregering visat upp ekonomisk klokhet i syfte att stimulera svensk ekonomi. Vi moderater i Örebro vill ha samma trygghet i kommunens ekonomi. Det handlar om att ta långsiktig ansvar för Örebro och skydda Örebroarnas välfärd.

Låt vårt Örebro vara!

Det handlar om vandaler, förstörare som tillfredsställs av andras otrygghet fullt medvetna om den livsfara man utsätter människor för. Många tror enbart det handlar om frustrerade ungdomar, offer för utanförskap, ekonomisk utsatthet och polisens brutalitet. Men det är långt från sanningen. Att det i upploppen finns en och annan frustrerad ungdom boende i närområdet må så vara, men det betyder inte att exempelvis Vivallas ungdomar gör uppror. Det finns andra som tillfälligt besöker områden för att utnyttja dess stämpling som ett utsatt område. Dessa individer kallas ibland kravallturister. 

Rösterna från Vivalla är tydliga: ”stick härifrån och låt vårt Vivalla vara”. Vi som inte bor i Vivalla ska däremot visa vårt fulla stöd. För dessa angrepp på Vivalla är angrepp på hela Örebro. Därför ska vi alla ställa oss på Vivallabornas sida. De vill inte ha nedbrunna bilar, skolor och förstörda hem. När våldet nu visar upp sitt fula tryne i Vivalla ska vi alla Örebroare sluta upp bakom Vivalla och tydligt skicka signalen. Låt vårt Örebro vara!

Besök i äldreomsorgen - hemtjänsten

Tog en liten "paus" från kommunfullmäktige och begav mig till Haga hemvård för att diskutera deras situation. Margareta B Kjellin,  Maud Hadders och undertecknad mötte engagerade medarbetare. En kommunal verksamhet som står inför tuffa utmaningar. Mycket finns att göra inom framtidens äldreomsorg. Vi var helt överens om att diskussion om kvaliteten inom området måste få betydligt större utrymme i det politiska samtalet. Att jobba med våra äldre är i högsta grad ett framtidens jobb.

Margareta (2:a från vänster) är ansvarig för moderaternas politik inom äldreomsorgen i riksdagen. Jag är tacksam för att hon tog sig tid, välfärdsfrågorna växer. Moderata seniorer i Örebro med Maud (till höger) i spetsen var arrangör.

Mobbning - dags för vardagshjältar att agera

Det gör mig bestört att läsa och se rapporteringen om den senare tidens händelser med nätmobbning. Mobbningen hittar nya former och anpassar sig allt mer till sociala medier. Jag blir så besviken på en vuxenvärld som fortfarande väljer att ignorera, eller inte orkar agera. Det är ett otroligt svek mot barn och ungdomar som varje dag kämpar med en enorm börda. Och nu har det återigen hänt att bördan blev för tung och en ung människa miste sitt liv. Fruktansvärt!

Minnen från en skola där jag själv gick kommer tillbaka. Jag har inte själv utsatts för mobbning men minns väl hur svårt vissa hade det, och hur svårt det var att hjälpa till och försöka bryta destruktiva mönster. Men jag har också fina minnen där man valde att agera emot. Det krävdes mod men var alltid värt det.

Det är nu dags för alla vardagshjältar att kliva fram. Bjud in den som inte blir bjuden, le åt den som ingen ler åt, sätt dig vid det bordet ingen annan sätter sig, beröm den som inte får beröm! Det finns så enkla knep att ta till för att ge en annan människa värme. Även om personen inte ser ut att bli berörd, lovar jag att denne blir det. Vem vet, en ny bekantskap kanske uppstår eller varför inte en ny vän.

Julens baksida...

 

Mitt i allt julstök vill jag passa på lyfta ett mycket viktigt ämne. 

Många barn och unga i detta nu har faktiskt en klump i magen. Istället för att ha julmys med sina föräldrar får de uppleva fylla, bråk och total otrygghet. 

Julen är underbar på många sätt men det finns tyvärr en dyster baksida där detta är den värsta högtiden av alla och där alkoholen överskuggar det fridfulla och mysiga. Förväntningar och önskningar tillsammans med klasskompisars berättelser om hur deras jular ska bli eller har varit efter jullovet, gör fruktansvärt ont att ens tänka på för många av våra barn runtom i landet.  

Jag vill väcka en tanke för alla dessa barn/unga som inte har det så lätt nu under sina jullov. De ska inte vara osynliga och här ser jag det som en mycket viktig uppgift att se till att vi alla hjälps åt att se dem. Vi måste alla försöka hjälpa dem och få dem att känna att de inte är ensamma. 

Enligt Rädda barnen blir drygt 200 000 barn i Sverige vittnen till misshandel inom
familjen denna period. De får höra skrik, se slagsmål, känna rädsla, maktlöshet - de upplever otrygghet och ensamhet. Många får vara med om saker som ett barn aldrig ska behöva uppleva under sin uppväxt. 
 
Jag vill avsluta detta inlägg med ett annat inlägg som skrivits av en gammal kollega från polisenhet Höglandet (en del av polismyndigheten i Jönköpings län). 

De står bakom Facebooksidan: Polisen Höglandet

Läs och begrunda!

Polisen Höglandet

Gilla den här sidan
"En önskan i juletid!

Som polis har man liksom de flesta andra, glada och trevliga julminnen. Men tyvärr har i stort sett varje polis varit med om tragiska händelser som förknippas med tiden kring jul. Vissa händelser minns man särskilt. Jag väljer här att berätta en sådan. En händelse som dyker upp i minnet varje år vid den här tiden.

För ett antal år sedan, när jag hade min huvudsakliga arbetsuppgift som polis i yttre tjänst, gjorde jag och en kollega kvällspass den 23 december. Kvällen började mycket lugnt och det var knappt några personer utomhus när vi patrullerade med polisbilen i Nässjötrakten. I hus och lägenhet kunde vi se julgranar och adventsstakar lysa. Julstämningen trängde ända in i polisbilen.

Sent på kvällen fick vi ett jobb från ledningscentralen. Ett familjebråk hade inträffat på en mindre ort inom Nässjö kommun. När jag och kollegan kom fram till adressen en stund senare möttes vi av en tragisk syn. Familjen var nog en normal skötsam tvåbarnsfamilj som levde i ett egentligt propert hem. Men det var inte första intrycket vi fick.

I köket möttes vi av en kvinna som grät och var helt förtvivlad. På en stol i ett angränsande rum satt hennes man tydligt berusad, gladlynt och pratande för sig själv. I köket var stolar omkullvälta, julmat utspridd över hela golvet och allt i ett riktigt kaos. Vi fick klart för oss att det var mannen som fått ”fyllespel” och kastat omkring i stort sett all den julmat som var tillagad inför julafton. Kvinnan var förtvivlad över mannens agerande men även över att de förväntningar som fanns inför jul, nu raserats.

Efter att kvinnan lugnat sig något fick kollegan och jag klart för oss att det även fanns barn i familjen. I ett vardagsrum längre in i villan möttes vi en ytterligare tragisk syn. Även här var det kaotiskt. Julgranen låg vält på golvet liksom möbler och krukväxter. På golvet i ena hörnet av rummet satt två barn i fem, sexårsåldern bland trasiga och halvöppna julklappar. Barnen lekte med några av leksakerna de egentligen skulle öppna på julafton. De var lojalitetsglada men deras ögon visade något helt annat än glädje. Jag ägnade mig åt barnen medan kollegan kontaktade socialtjänsten som senare kom till hemmet och föredömligt fortsatte stötta familjen. Kvinnan och barnen fick hjälp att komma till släktingar och där fira sin jul.

Önskan från mig och mina kollegor är nu inte att polis och socialtjänst ska slippa denna typ av händelser. Tragiska händelser ingår i vårt jobb och vi kan som regel hantera både situation och intryck. Önskan i juletid är istället att alla barn ska få en jul som vi alla förväntar oss, med lycka och glädje. Och dessutom med föräldrar och andra vuxna som inte bara är närvarande utan även emotionellt närvarande.

Var rädda om varandra i juletid (och därefter också) och ta det lugnt med alkoholen.

GOD JUL!

//LarsG R"

Här är det noll tolerans som gäller!

"Mamma låg ihopkrupen på sängen. Ett stort mörkrött sår sträckte sig från kindkotan upp till ögonbrynet. Nerför halsen rann blod från de spruckna läpparna. Mamma försökte dra henne till sig. - Kom och lägg dig hos mig gumman, jag är rädd. Men Allis gjorde inte som mamma sa. Hon måste få veta var pappa fanns. Hon skyndade vidare in i vardagsrummet där hon hittade honom på golvet. Bredvid honom låg julgranen väl med krossade julgranskulor runt om. Hans ansikte var fullt av rivsår. Ett förlåt ekade ut i tomheten pappa dolde ansiktet i händerna och grät. Flickan stod nära bredvid. Försökte trösta. Försökte förstå. Flickan bäddade ner mamma och pappa på varsitt håll. Hon gick ut i vardagsrummet, reste upp granen, sopade upp allt skräp och torkade sedan bort blodet från golvet. Till slut var alla spår borta. De som ändå fanns kvar var de som än en gång bevarats djupt inne i flickans brustna hjärta...” (Lund Kopparklint 2012)

Igår besökte jag två ovärderliga verksamheter - Tjejjouren och Kvinnocentrum. Under alla mina år som polis fick jag möta otaliga tragiska livsöden där kvinnor och barn blivit utsatta för våld. Att inte få leva under trygga omständigheter eller att som barn tvingas bevittna sin förälder bli slagen är fruktansvärt.

Här har vi ett enormt ansvar att vi alla bidrar med det vi kan. Även om man sett och varit med om mycket i tjänst, rör det alltid om i en när man sitter och lyssnar på den information, de berättelser som dessa verksamheter får till sig dagligen. Det är ett ovärderligt arbete som läggs ned och de personer som jobbar med dessa frågor gör verkligen skillnad. 

Dessa besök är ett slags startskott för mig eftersom jag vill intensifiera arbetet med trygghet i Örebro och jag vill särskilt fokusera på våld i nära relation och barn/unga som far illa.

Budskapet från mig är tydligt: Örebro ska vara en trygg stad att leva och bo i.

Tyvärr är det inte så. Många kvinnor och barn blir utsatta för fruktansvärda brott som sätter spår hos dem för resten av deras liv, därför ska arbetet mot våld i nära relation ska vara ett ständigt prioriterat arbete. Brottsoffer(barn)perspektivet tillsammans med det förebyggande arbetet likaså.

Här kan vi bli bättre. Här måste vi se mer utanför de kommunala ramarna och över gränserna. Vi måste bli ännu bättre på att upptäcka, reagera och agera!

Stort tack till tjejerna på tjejjouren och medarbetarna på Kvinnocentrum-jag lärde mig massor!

På återseende...



När vuxenvärlden inte ser!

Igår var jag på Marlene Lund Kopparklints release av boken "Det som inte syns"! Det är hennes författardebut och boken handlar om en självupplevd uppväxt med omfattande missbruk, våld och utnyttjande. Något som vuxna inte såg eller valde att inte se. Jag hade förmånen att läsa boken i helgen innan releasen. Den är gripande, välskriven och ger en bra beskrivning hur ett barn tänker och uppfattar omgivningen när föräldrar inte klarar av att hantera sitt missbruk. Det gör ont att läsa om hur ett barn tvingas ta ansvar för föräldrars svek, vuxna som utnyttjar ett barns utsatthet och ett samhälle som inte orkar sätta ned foten och fatta beslut som kan uppfattas obekväma. Många visste, såg och förstod. Vuxenvärlden har ett enormt ansvar oavsett vem som ser. Ett barn som förvägras en trygg uppväxt är ett nederlag för samhället. 

Marlenes historia är tyvärr inte unik men hon är ett maskrosbarn. Någon det har gått bra för, som skapat sig ett etablerat och framgångsrikt liv, som stärkt av sina erfarenheter gått vidare och skapat ett genuint engagemang för alla de andra barnen. Något vi alla måste hjälpa till med, i någon form. Man bedömer idag att 400 000 barn befinner sig missbrukarhem. En ofattbar siffra och ett enormt problem för samhället att hantera men en kamp man inte får ge vika för. 

Mina egna upplevelser från tiden som polis, med barn som far illa, glömmer jag nog aldrig. Barn som vägrat släppa taget om ens hand, desperat sökandes efter en trygghet som så ofta bara var tillfällig. Det är inte konstigt att jag måste sluta läsa med lagom mellanrum. Det gör ont att bli påmind om att det finns så många barn som befinner i dessa förhållanden. Ansikten jag själv glömt bort från mitt gamla jobb dyker upp. Tankar om hur det har gått, var dem är idag formas och ges uttryck. Jag finner mig själv någon annanstans, plötsligt påkommen att jag ligger i soffan med en bok vilandes på bröstet som iscensätter minnen jag länge trott försvunnit. I detta ligger känslan varför jag valde att bli polis men också varför jag återupptog mitt politiska engagemang. Det finns ett oerhört värde i att hjälpa och ställa tillrätta, att vara någon som har makten att faktiskt kunna göra skillnad.

Fakta från Rädda barnens hemsida:

• Ungefär 11 000 anmälningar om våldsbrott mot barn görs varje år. Av dessa leder endast cirka 14 procent till åtal. 
• Vart tionde barn har någon gång sett eller hört en förälder bli slagen hemma.
• Drygt två tredjedelar av dem som misshandlar barn är män och knappt en tredjedel kvinnor. 
• Två tredjedelar av de misshandlade barnen har skilda föräldrar.