Spännande praktik i äldreomsorgen...

"Man får aldrig skratta åt våra boende, bara med dem"! Ett uttryck bland många jag tog med mig när jag besökte Skäpplandsgården i Haga, Örebro. Ett äldreboende som drivs av Norlandia Care. Bolaget med två bröder i Norge som ägare, har tydlig inriktning på att driva bra verksamhet.

Skäpplandsgården har olika former av äldreomsorg och jag gjorde min praktik på ett boende där de äldre led av lättare form av demens. Dagen började med en introduktion under en timme med Norlandias lokala ledning och ett mediateam från svenskt näringsliv samt dess regionchef. Intressant och givande föredragning men sen fick mediateamet lämna och praktiken börja ordentligt.

Oj, vad intressant det var! Jag som alltid förespråkat kvalitet i vården, fick nu möjligheten att själv prova på att jobba med det i vardagen. Jag fick följa Jenny och hennes kollegor, tjejer med skinn på näsan, men ett fantastiskt handlag med de äldre. Att sätta de äldre i fokus var tydligt med dem. Det fanns en närhet och kontakt med de äldre som var omtänksam och individuellt anpassad. Vid flera tillfällen får personalen en klapp på kinden och tacksamma kommentarer från de boende. Självklart, som sig bör, kommer en och annan bitsk kommentar också men det hanteras med professionalitet och medkänsla. 

Jag hann inte prova alla moment i arbetet men en hel del hanns med från deras vardag, självklart med respekt för de boendes integritet! Jag var med och bäddade sängar, rengjorde toaletter, gick ut och köpte tidningar, tittar på gamla foton, toalettbesök, matservering, frågesport och många roliga och intressanta samtal med människor med många livshistorier i bagaget. Jag fick ta del av kommunikativa metoder exempelvis avledning i samtal med äldre som p g a demens tappar bort tid och rum med egen frustration som följd. 

Vikten av att personalen har bra utbildning, inställning, sammanhållning och engagemang är helt avgörande för att lyckas. Den personliga lämpligheten att jobba med äldre är oerhört viktigt men också arbetsgivarens ansvar att ständigt vara vaksam på personalens situation. "Vi är här för de äldre" var en kommentar som återkom från personalen, "om inte de äldre trivs och har ett bra boende, gör vi fel". Den lokala ledningen använde samma uttryck som personalen jag besökte och alla är mycket stolta över verksamheten.

Personalen trivdes bra på sin arbetsplats, men påpekade också behovet av att öka antalet händer i vården. Varför det behövs, fick jag en större förståelse för. Ibland är det lugnt på avdelningen, det mesta fungerar och allt går "som smort". I det läget när allt går bra känns bemanningen kanske rätt. Men dagar då saker inte går så bra, en oro sprider sig på våningen, sjukdomar som gör arbetet mer svårjobbat samt behovet av att utveckla fler sociala aktiviteter gör marginalerna betydligt svårare. Vi diskuterade också rätten till heltid och förståelsen för problemen kring detta fanns, men vi konstaterade att mer behöver göras. 

Är det någon skillnad mellan kommunal och privat omsorgsvård? Jag tror att det finns väsentliga skillnader, speciellt kring ledningsfunktioner, organisering och planering av verksamhet men utifrån personalens vardagliga arbete är det inte alltid helt säkert. Skillnaden behöver inte vara allt för stor men ändå återstår, en privat vårdgivare och dess personal har ett säreget krav att bedriva bättre verksamhet än motsvarande i kommunal regi. Annars har man inget existensberättigande. Jag kommer som politiker aldrig att acceptera en undermålig vård i privat regi. Basta! Vinster i vården är helt ok inom rimlighetens ram, men ska utmynna i kvalitet och fokus på den äldres behov. Jag har med min praktik fått uppleva kompetent personal som visat för mig att privat vård handlar om omtanke, synliggörande och professionalitet. Självklart gäller samma incitament för den kommunala äldreomsorg, men för att utveckla omsorgen om äldre, göra den bättre och höja status och löner för personal inom äldreomsorgen, behövs det både privata och kommunala verksamheter. Det vill jag diskutera före ivern att förbjuda vinster i vården. 

Tack Jenny och alla ni andra på Skäpplandsgården, ni gör ett fantastiskt bra jobb! 

Atlas Copco varslar...!

Atlas Copco varslar 160 medarbetare :  

Örebro kommun måste hjälpa till med omställning! Moderaterna vill efter att Atlas Copco varslat 160 medarbetare, att kommunen agerar för att hjälpa de varslade med omställning och en snabb väg in i nya jobb. Vi moderaterna är beredda. 

Vi måste agera snabbt för att hjälpa de som nu blivit varslade att hitta nya jobb. Vi får inte fastna i partipolitiskt käbbel i en fråga som är avgörande för Örebros framtid. Jag har därför kontaktat Lena Baastad idag för att försöka nå en samsyn om hur vi löser frågan så att de som ny ser ut att bli arbetslösa snabbt kommer i nya jobb .

Det är också av oerhörd vikt att vi som politiker tar dessa varsel på allvar och gör allt vad vi kan för att bidra till att skapa förutsättningar för vidare drift. Jag hoppas att Atlas Copco, ett genuint och framgångsrikt företag i Örebro, snarast får utrymmet tillbaka för att återanställa medarbetarna i full produktion. 

Min förhoppning är att kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad (S) och jag som oppositionsråd kommer att få till stånd en samsyn i hur vi ska agera för att hjälpa till.

Nytändning, två saker man bör undvika!

Nu tänder jag upp bloggen igen, efter stor efterfrågan...typ! I helgen försökte jag undvika politiken, vilket inte lyckades så där jättebra, men försöket var däremot tjänligt. Åkte upp till släkten i Sälen och njöt av fjälluften samt lekte spindelmannen med systersonen.

Några lärdomar:

Två saker man ska undvika när man besöker skog och fjällområden. För det första behöver man inte ställa sig på torget och berätta om hur viktig vargen är för ekosystemet.  Det leder till politiskt självmord, eller skapande av upploppsliknande förhållanden i byn! Jag erkänner att det är lockande om man ser till mina retsamma politiska begär! Tur att mina ställningstaganden i vargfrågan, än så länge, är bekvämt svaga! Men en sak är klar för mig, rädslan för vargen är verklig och man får inte ignorerar det. 

För det andra ska man undvika fjälltrafiken! Vissa gör det till en sport att köra om andra fordon med så kort sikt som möjligt och så många bilar som möjligt i samma svep. Grymt irriterande, och vissa har inte ens orkat sätta på vinterdäck. Som polis säger jag; kör försiktigt, ta god tid på sig, stressa inte och sätt på bra däck. Detta är en fenomenal trafikförsäkring utan självrisk, och man tjänar liv på det!

Förresten ang bilden nedan... en ICA-påse med älgfärs från jaktstugan i Sälen, med jägaren Johan, fördelades till frysen...!

Livskvalité!

När vuxenvärlden inte ser!

Igår var jag på Marlene Lund Kopparklints release av boken "Det som inte syns"! Det är hennes författardebut och boken handlar om en självupplevd uppväxt med omfattande missbruk, våld och utnyttjande. Något som vuxna inte såg eller valde att inte se. Jag hade förmånen att läsa boken i helgen innan releasen. Den är gripande, välskriven och ger en bra beskrivning hur ett barn tänker och uppfattar omgivningen när föräldrar inte klarar av att hantera sitt missbruk. Det gör ont att läsa om hur ett barn tvingas ta ansvar för föräldrars svek, vuxna som utnyttjar ett barns utsatthet och ett samhälle som inte orkar sätta ned foten och fatta beslut som kan uppfattas obekväma. Många visste, såg och förstod. Vuxenvärlden har ett enormt ansvar oavsett vem som ser. Ett barn som förvägras en trygg uppväxt är ett nederlag för samhället. 

Marlenes historia är tyvärr inte unik men hon är ett maskrosbarn. Någon det har gått bra för, som skapat sig ett etablerat och framgångsrikt liv, som stärkt av sina erfarenheter gått vidare och skapat ett genuint engagemang för alla de andra barnen. Något vi alla måste hjälpa till med, i någon form. Man bedömer idag att 400 000 barn befinner sig missbrukarhem. En ofattbar siffra och ett enormt problem för samhället att hantera men en kamp man inte får ge vika för. 

Mina egna upplevelser från tiden som polis, med barn som far illa, glömmer jag nog aldrig. Barn som vägrat släppa taget om ens hand, desperat sökandes efter en trygghet som så ofta bara var tillfällig. Det är inte konstigt att jag måste sluta läsa med lagom mellanrum. Det gör ont att bli påmind om att det finns så många barn som befinner i dessa förhållanden. Ansikten jag själv glömt bort från mitt gamla jobb dyker upp. Tankar om hur det har gått, var dem är idag formas och ges uttryck. Jag finner mig själv någon annanstans, plötsligt påkommen att jag ligger i soffan med en bok vilandes på bröstet som iscensätter minnen jag länge trott försvunnit. I detta ligger känslan varför jag valde att bli polis men också varför jag återupptog mitt politiska engagemang. Det finns ett oerhört värde i att hjälpa och ställa tillrätta, att vara någon som har makten att faktiskt kunna göra skillnad.

Fakta från Rädda barnens hemsida:

• Ungefär 11 000 anmälningar om våldsbrott mot barn görs varje år. Av dessa leder endast cirka 14 procent till åtal. 
• Vart tionde barn har någon gång sett eller hört en förälder bli slagen hemma.
• Drygt två tredjedelar av dem som misshandlar barn är män och knappt en tredjedel kvinnor. 
• Två tredjedelar av de misshandlade barnen har skilda föräldrar.

  

Vad ska prioriteras?

Nu sitter vi moderater och arbetar med den kommunala budgeten. Vad är Du intresserad av att vi borde prioritera? Ska förskolan få mer resurser? Hur gör vi gator och torg tryggare? Vilka åtgärder gör arbetet med att ta hand våra äldre bättre? Ge förslag här under kommenterafältet eller skicka mig ett mail på anders.ahrlin@moderat.se!

Jag vill höra vilka prioriteringar Du gör!

Fredriks sjunde regeringsförklaring...

Regeringsförklaringen är statsministerns årliga tal inför riksdagen vid öppnandet av riksmötet. Här redovisar vår statsminister vilka mål regeringen har för sin politik under arbetsåret. 

Man känner sig stolt när man lyssnar till hur Fredrik talar om att Sverige rest sig ur finanskrisen, starkare än de flesta länder. Och att det är över 100 000 som är sysselsatta jämfört med 2006. Något som jag ser som den viktigaste frågan i kommunen är att vi måste fokusera på välfärden och det är också något som Fredrik bekräftar gång på gång, även här. 

"En ny värld växer fram. En värld med ökad konkurrens som ställer högre krav på svensk omställningsförmåga. Därför tar vi nu viktiga steg för att bygga Sverige starkare inför framtidens utmaningar. Vi investerar i tillväxtens förutsättningar: infrastruktur, forskning och innovation, företagande, utbildning och bostäder. Samtidigt investerar vi i sammanhållning och välfärd: i sjukvård och omsorg, tillskott till dem med små ekonomiska marginaler, i integration och jämställdhet och i trygghet från brott." 

Det sade statsminister Fredrik Reinfeldt när han läste upp regeringsförklaringen i samband med riksmötets öppnande i dag. Det är alltid lika intressant att lyssna på och du kan läsa hela talet här.

Representation och demokrati - ett besök från fjärran land

Idag träffade jag Kambodjas biträdande premiärminister Mr Sar Kheng. Tillsammans med utrikesdepartementet besökte han och en Kambodjansk delegation Örebro. Jag fick  möjligheten att diskutera demokrati och hur vi i Sverige utövar demokrati under folkstyret. Man kan säga mycket om detta med representation och mottagandet av utländska diplomater men idag kände jag en enorm stolthet över att få representera den  demokratiska traditionen vi har i Sverige. En tradition vi så ofta tar för given. 

Diplomaterna från Kambodja var genuint intresserade av hur vi utövade demokrati och de erkände villigt att Sverige har kommit enormt långt fram i utvecklandet av demokrati grundat på folkets vilja. 

”Vi har en enorm resa framför oss innan vi kommer upp till Sveriges standard”, uttryckte en av diplomaterna som hade ett ansvar från regeringen att utveckla demokratin i Kambodja. Med tanke på det Kambodjanska folkets utsatthet under många år med krig och våldsamma politiska övergrepp som resulterat i många civila dödsoffer, kändes det viktigt att få visa något från den svenska politiska vardagen.   

Sverige ger ett relativt omfattande bistånd till Kambodja i syfte att utveckla landets demokrati. Jag ställde frågan hur man uppfattade det svenska biståndsengagemanget. Svaret som gavs var att Sveriges bistånd är engagerat och mycket effektivt samt enkelt att administrera. För den svenska regeringen är det viktigt att bistånd används på ett ändamålsenligt sätt. 

Mitt deltagande avslutades med en god lunch på Örebro slott där den Kambodjanska delegationen fick träffa landshövding Rose-Marie Frebran. När jag väl återupptog de vardagliga bestyren i form av kommunens delårsrapport kunde jag gott konstatera vilket oerhört fint uppdrag det är att få representera ett parti och de väljare som tror på den politik vi för. På torsdag kommer det en delegation från Kina till rådhuset i Örebro, som jag ska vara med att ta emot. Då ska jag ta alla tillfällen jag kan att diskutera mänskliga rättigheter. Att försöka göra skillnad är bättre än att inget göra alls!