fredag 30 november 2012

Här är det noll tolerans som gäller!

"Mamma låg ihopkrupen på sängen. Ett stort mörkrött sår sträckte sig från kindkotan upp till ögonbrynet. Nerför halsen rann blod från de spruckna läpparna. Mamma försökte dra henne till sig. - Kom och lägg dig hos mig gumman, jag är rädd. Men Allis gjorde inte som mamma sa. Hon måste få veta var pappa fanns. Hon skyndade vidare in i vardagsrummet där hon hittade honom på golvet. Bredvid honom låg julgranen väl med krossade julgranskulor runt om. Hans ansikte var fullt av rivsår. Ett förlåt ekade ut i tomheten pappa dolde ansiktet i händerna och grät. Flickan stod nära bredvid. Försökte trösta. Försökte förstå. Flickan bäddade ner mamma och pappa på varsitt håll. Hon gick ut i vardagsrummet, reste upp granen, sopade upp allt skräp och torkade sedan bort blodet från golvet. Till slut var alla spår borta. De som ändå fanns kvar var de som än en gång bevarats djupt inne i flickans brustna hjärta...” (Lund Kopparklint 2012)
Igår besökte jag två ovärderliga verksamheter - Tjejjouren och KvinnocentrumUnder alla mina år som polis fick jag möta otaliga tragiska livsöden där kvinnor och barn blivit utsatta för våld. Att inte få leva under trygga omständigheter eller att som barn tvingas bevittna sin förälder bli slagen är fruktansvärt.

Här har vi ett enormt ansvar att vi alla bidrar med det vi kan. Även om man sett och varit med om mycket i tjänst, rör det alltid om i en när man sitter och lyssnar på den information, de berättelser som dessa verksamheter får till sig dagligen. Det är ett ovärderligt arbete som läggs ned och de personer som jobbar med dessa frågor gör verkligen skillnad. 
Dessa besök är ett slags startskott för mig eftersom jag vill intensifiera arbetet med trygghet i Örebro och jag vill särskilt fokusera på våld i nära relation och barn/unga som far illa.

Budskapet från mig är tydligt: Örebro ska vara en trygg stad att leva och bo i.

Tyvärr är det inte så. Många kvinnor och barn blir utsatta för fruktansvärda brott som sätter spår hos dem för resten av deras liv, därför ska arbetet mot våld i nära relation ska vara ett ständigt prioriterat arbete. Brottsoffer(barn)perspektivet tillsammans med det förebyggande arbetet likaså.

Här kan vi bli bättre. Här måste vi se mer utanför de kommunala ramarna och över gränserna. Vi måste bli ännu bättre på att upptäcka, reagera och agera!

Stort tack till tjejerna på tjejjouren och medarbetarna på Kvinnocentrum-jag lärde mig massor!

På återseende...






"Bocktalet till länet"


Här följer "Talet till länet" från SR P4 Örebro Morgon den 30 november 2012 

Örebroare och alla andra i vårt länt. Vintern och mörkret har nått oss, på mer än ett sätt. Kylan biter i kinderna så fort vi går ut och det är mörkt när vi går till jobbet. Det är också mörkt när vi går ifrån jobbet. Det gör det lätt att tappa modet.

Vintern och mörkret har också nått oss på ett annat sätt. Vi lever inte i den bästa av tider. Krismöte efter krismöte avlöser varandra. Många länder har lånat mer än de har råd att betala tillbaks. Oro råder i världen. Det gör det lätt att tappa modet.

I sådana tider behövs en påminnelse. En påminnelse om att det alltid är som mörkast innan det vänder. En påminnelse om att julen närmar sig. En påminnelse att samlas runt och vara stolta över.

Vi behöver en julbock, grön och ståtlig. Vi behöver en julbock som skänker mod åt våra trötta hjärtan.

Örebroare. Jag började som lastbilschaffis i dalarna. Sen blev jag polis i Stockholm. Senast var jag polis i Örebro. Nu är jag kommunalråd för moderaterna. Det här är yrken som gör att man träffar många olika människor och besöker många städer. Jag har sett många julbockar. En del i furu. En del i en abstrakt och obegriplig stil. En del i halm. De flesta rent ut sagt fula, och ingen lika vacker som vår.

Den påminner oss om att det alltid är som mörkast innan det vänder. Den påminner oss om att julen är på väg. Vi samlas runt den och vi är stolta över vår julbock. Grön och ståtlig skänker den mod åt våra trötta hjärtan.

Vår julbock är världens bästa julbock.

Den är det för att den lyser upp en vinter som är alldeles för mörk.

Den är det för att den är grön och ståtlig.

Framförallt, Örebros julbock är världens bästa julbock just för att den är vår.

Visst. Det finns andra julbockar som är mer medialt uppmärksammade. Vissa är i nationell TV varje år. Men varför? Ta exempelvis den där styggelsen i Gävle, kom ihåg att den är mest känd för att människor gång på gång förväxlar den med en majbrasa.

Jag vill passa på att skicka en hälsning till Örebroarna. Jag vill önska er en riktigt fin jul, med hårda paket och mycket snö. Ta hand om varandra, och ta hand om vår stad. Visa en främling vänlighet och krama era familjer en extra gång.

Och glöm inte bort vår julbock. Lägg vår närkingska ödmjukhet åt sidan och var stolt över den. Den är världens bästa julbock för den är vår julbock. Stå för det.

onsdag 21 november 2012

Skrytbyggen kostar, välfärden i fara!

Socialdemokraterna tänker bygga en sporthall i Hjärstaskogen med inriktning på bollsport. Ifrågasättandet är stort från många håll. Föreningar från hela staden men speciellt från Vivalla är mycket skeptiska, inte bara till hallen i sig utan också hur socialdemokraterna har skött hanteringen av ärendet (se SVT Tvärsnytts sändning 20/11-12). Med en årlig hyra på dryga 13 miljoner kr ska föreningar ha råd att hyra hallen. Dessutom kostar hallen 160 miljoner kronor MINST att bygga. Frågan är enkel. Är detta rimligt?

Vi moderater har, när idén kläcktes får några år sedan, varit svagt positiva till att bygga en sporthall. Men under premissen att rätt förutsättningar ska finnas, som t ex ett starkt intresse och engagmang från föreningslivet. Idag vet vi bättre. S-styrets bortprioritering av välfärden i Örebro, helhetsbilden kring investeringsnivåer samt deras sätt att konsekvent ignorera väljarnas synpunkter till förmån för egna "projekt", gör sporthallen helt orimlig.

Igår var jag på besök i Vivalla, inbjuden av engagerade föreningsmänniskor. Ingen ville ha hallen, man såg hellre andra mer rimliga och Vivallavänliga satsningar som konstgräsplaner, föreningshus, utökade badhusmöjligheter för muslimska kvinnor för att ta några exempel. Dialogen med de boende i Vivalla från Socialdemokraternas håll är en envägskommunikation. Skrämmande!  Man framställer sig som det enda alternativet i Vivalla genom massiva kampanjer, S-märkta satsningar samt ogreppbara och många gånger kostsamma projekt, man inte ens bryr sig att följa upp. De boende i Vivalla förtjänar mycket bättre!   

Sammantaget oroar detta mig! Ivern att bygga socialdemokratiska monument kommer i slutändan att urholka välfärden. Allt som byggs kostar i slutändan pengar för skattebetalarna och hyresgästerna. Pengar som annars kan gå till att bygga eller rusta äldreboenden, renovera förskolor eller förbättra pedagogiken i skolan reserveras till att betala driften för socialdemokratiska monument. Jag förstår inte den likgiltighet som Lena Baastad (S) och Björn Sundin (S) visar kring att bygga dessa monument med stora driftskostnader som följd. Socialdemokraterna i Örebro är ute på irrfärder, välfärden är i fara. 

måndag 19 november 2012

Tryggheten i Örebro - prioriterad?



Inbrottsvågen sköljer över Örebro och närliggande orter (se artikel NA 19/11 2012). Att bli utsatt för ett inbrott är kränkande, olustigt och skapar stor ilska. Även om värden kan återställas är det svårare att återställa värden som inte mäts i pengar. Polisens uppgift är svår. Att hitta gärningsmän som snabbt kan förflytta sig, även över stora ytor är komplicerat och kräver särskild uppmärksamhet av allmänheten.

Ett effektivt sätt att bekämpa denna typen av brottslighet är grannsamverkan och "vakna"grannar. Att låta grannen se över huset när man är borta, låta tända och släcka lampor med timer och be grannen ställa sin andra bil på din uppfart, är billiga men effektiva knep att göra det lite svårare för tjuven. Även olika larmlösningar kan hjälpa men även dessa har sin begränsning.

Något jag saknar i kommunledningen är löpande redovisningar kring hur brottsligheten och tryggheten utvecklar sig. I stort hanteras saken i det brottsförebyggande rådet men kommunstyrelsen har ingen löpande föredragning om brottets inverkan på vår kommun. Hur vi ska hantera tryggheten, verkar inte vara en prioriterad fråga hos de styrande socialdemokrater.

Enligt min uppfattning borde kommunstyrelsen hållas löpande informerad om brottslighetens utveckling i kommunen. Syftet torde vara att även kommunstyrelsen tar människors otrygghet på allvar och vidtar nödvändiga och relevanta åtgärder när så behövs.



torsdag 8 november 2012

Spännande praktik i äldreomsorgen...

"Man får aldrig skratta åt våra boende, bara med dem"! Ett uttryck bland många jag tog med mig när jag besökte Skäpplandsgården i Haga, Örebro. Ett äldreboende som drivs av Norlandia Care. Bolaget med två bröder i Norge som ägare, har tydlig inriktning på att driva bra verksamhet.

Skäpplandsgården har olika former av äldreomsorg och jag gjorde min praktik på ett boende där de äldre led av lättare form av demens. Dagen började med en introduktion under en timme med Norlandias lokala ledning och ett mediateam från svenskt näringsliv samt dess regionchef. Intressant och givande föredragning men sen fick mediateamet lämna och praktiken börja ordentligt.

Oj, vad intressant det var! Jag som alltid förespråkat kvalitet i vården, fick nu möjligheten att själv prova på att jobba med det i vardagen. Jag fick följa Jenny och hennes kollegor, tjejer med skinn på näsan, men ett fantastiskt handlag med de äldre. Att sätta de äldre i fokus var tydligt med dem. Det fanns en närhet och kontakt med de äldre som var omtänksam och individuellt anpassad. Vid flera tillfällen får personalen en klapp på kinden och tacksamma kommentarer från de boende. Självklart, som sig bör, kommer en och annan bitsk kommentar också men det hanteras med professionalitet och medkänsla. 

Jag hann inte prova alla moment i arbetet men en hel del hanns med från deras vardag, självklart med respekt för de boendes integritet! Jag var med och bäddade sängar, rengjorde toaletter, gick ut och köpte tidningar, tittar på gamla foton, toalettbesök, matservering, frågesport och många roliga och intressanta samtal med människor med många livshistorier i bagaget. Jag fick ta del av kommunikativa metoder exempelvis avledning i samtal med äldre som p g a demens tappar bort tid och rum med egen frustration som följd. 

Vikten av att personalen har bra utbildning, inställning, sammanhållning och engagemang är helt avgörande för att lyckas. Den personliga lämpligheten att jobba med äldre är oerhört viktigt men också arbetsgivarens ansvar att ständigt vara vaksam på personalens situation. "Vi är här för de äldre" var en kommentar som återkom från personalen, "om inte de äldre trivs och har ett bra boende, gör vi fel". Den lokala ledningen använde samma uttryck som personalen jag besökte och alla är mycket stolta över verksamheten.

Personalen trivdes bra på sin arbetsplats, men påpekade också behovet av att öka antalet händer i vården. Varför det behövs, fick jag en större förståelse för. Ibland är det lugnt på avdelningen, det mesta fungerar och allt går "som smort". I det läget när allt går bra känns bemanningen kanske rätt. Men dagar då saker inte går så bra, en oro sprider sig på våningen, sjukdomar som gör arbetet mer svårjobbat samt behovet av att utveckla fler sociala aktiviteter gör marginalerna betydligt svårare. Vi diskuterade också rätten till heltid och förståelsen för problemen kring detta fanns, men vi konstaterade att mer behöver göras. 

Är det någon skillnad mellan kommunal och privat omsorgsvård? Jag tror att det finns väsentliga skillnader, speciellt kring ledningsfunktioner, organisering och planering av verksamhet men utifrån personalens vardagliga arbete är det inte alltid helt säkert. Skillnaden behöver inte vara allt för stor men ändå återstår, en privat vårdgivare och dess personal har ett säreget krav att bedriva bättre verksamhet än motsvarande i kommunal regi. Annars har man inget existensberättigande. Jag kommer som politiker aldrig att acceptera en undermålig vård i privat regi. Basta! Vinster i vården är helt ok inom rimlighetens ram, men ska utmynna i kvalitet och fokus på den äldres behov. Jag har med min praktik fått uppleva kompetent personal som visat för mig att privat vård handlar om omtanke, synliggörande och professionalitet. Självklart gäller samma incitament för den kommunala äldreomsorg, men för att utveckla omsorgen om äldre, göra den bättre och höja status och löner för personal inom äldreomsorgen, behövs det både privata och kommunala verksamheter. Det vill jag diskutera före ivern att förbjuda vinster i vården. 

Tack Jenny och alla ni andra på Skäpplandsgården, ni gör ett fantastiskt bra jobb! 




tisdag 6 november 2012

Atlas Copco varslar...!

Atlas Copco varslar 160 medarbetare :  

Örebro kommun måste hjälpa till med omställning! Moderaterna vill efter att Atlas Copco varslat 160 medarbetare, att kommunen agerar för att hjälpa de varslade med omställning och en snabb väg in i nya jobb. Vi moderaterna är beredda. 

Vi måste agera snabbt för att hjälpa de som nu blivit varslade att hitta nya jobb. Vi får inte fastna i partipolitiskt käbbel i en fråga som är avgörande för Örebros framtid. Jag har därför kontaktat Lena Baastad idag för att försöka nå en samsyn om hur vi löser frågan så att de som ny ser ut att bli arbetslösa snabbt kommer i nya jobb .


Det är också av oerhörd vikt att vi som politiker tar dessa varsel på allvar och gör allt vad vi kan för att bidra till att skapa förutsättningar för vidare drift. Jag hoppas att Atlas Copco, ett genuint och framgångsrikt företag i Örebro, snarast får utrymmet tillbaka för att återanställa medarbetarna i full produktion. 


Min förhoppning är att kommunstyrelsens ordförande Lena Baastad (S) och jag som oppositionsråd kommer att få till stånd en samsyn i hur vi ska agera för att hjälpa till.


måndag 5 november 2012

Nytändning, två saker man bör undvika!

Nu tänder jag upp bloggen igen, efter stor efterfrågan...typ! I helgen försökte jag undvika politiken, vilket inte lyckades så där jättebra, men försöket var däremot tjänligt. Åkte upp till släkten i Sälen och njöt av fjälluften samt lekte spindelmannen med systersonen.

Några lärdomar:

Två saker man ska undvika när man besöker skog och fjällområden. För det första behöver man inte ställa sig på torget och berätta om hur viktig vargen är för ekosystemet.  Det leder till politiskt självmord, eller skapande av upploppsliknande förhållanden i byn! Jag erkänner att det är lockande om man ser till mina retsamma politiska begär! Tur att mina ställningstaganden i vargfrågan, än så länge, är bekvämt svaga! Men en sak är klar för mig, rädslan för vargen är verklig och man får inte ignorerar det. 

För det andra ska man undvika fjälltrafiken! Vissa gör det till en sport att köra om andra fordon med så kort sikt som möjligt och så många bilar som möjligt i samma svep. Grymt irriterande, och vissa har inte ens orkat sätta på vinterdäck. Som polis säger jag; kör försiktigt, ta god tid på sig, stressa inte och sätt på bra däck. Detta är en fenomenal trafikförsäkring utan självrisk, och man tjänar liv på det!

Förresten ang bilden nedan... en ICA-påse med älgfärs från jaktstugan i Sälen, med jägaren Johan, fördelades till frysen...!

Livskvalité!